Nu tar jag mej tiden och skriva några rader.
Tiden bara rusar iväg.
Det känns som, det enda man gör är att jobba, äta och sova.
Man hinner inte med vad som händer omkring en.
Här har vi kommit in en period, där cesar härmar allt vad Salina gör.
Det kanske är typiskt för en två-åring.
Oftast är det charmigt men ibland är det jobbigt, Särskilt när man inte har tid.
Salina har inte förstått att lillebrorsan ser upp till henne.
Tänk vad hon ska utnyttja detta när hon väl inser......
Det är rätt så kul och lyssna på dem i smyg hur de pratar med varandra.
eller rättare sagt Salina pratar och cesar försöker säga något.
och helt plötsligt är det bråk. Båda två är lika envetna. Ingen ger sig
Undra vem de har ärvt den genen ifrån.....
Men mitt hjärta smälter när de kramar om varandra efter ett bråk.
Det är väl det som kallas för syskonkärlek
